Den andra stora skrällen är att Karin Hübinette går in som nykomling på topp 20 och ligger före Rapports politiska kommentator Mats Knutsson. Karin som ‘bara’ är programledare för Aktuellt och Agenda, visserligen två tunga samhällsprogram, men utan en kommenterande funktion. Anna Hedenmo som har exakt samma arbetsuppgifter är inte med på topp 20 och det ställer givetvis frågan var Karin gör som Anna misslyckas med. Att Karin är bättre som programledare borde ha mindre betydelse i opinionsmakten. Listor av denna karaktär är ytterst subjektiv och bygger på ca 150 personers omdömen men dock intressanta.

Utöver att dessa 90000 människor fått ökad frihet har de genom sitt handlande skapat många nya arbeten. Arbeten som gått till arbetslösa eller fått tidigare ”svart” anställda att bli ”vita”. Varje människa som är i arbete istället för bidragsberoende är en enorm vinst för samhället, inte bara ekonomiskt utan även hälsomässigt.

Oppositionen är kritiska till avdraget eftersom det skulle vara en kvinnofälla och är beredda att ta bort det vid en valseger. Ett beslut som skulle vara förödande för alla de som nu fått ett riktig jobb som ger pension och andra rättigheter som försvinner vid svartarbete. Många av de som vant sig vid att inte städa eller laga mat kommer inte vara beredd att gå tillbaka till att själv utföra sysslorna men om det blir dyrare är det troligt att betalningen sker utan skatteverkets kännedom. Detta skadar i huvudsak inte de som nyttjar tjänsterna utan de som utför dem och skulle bli en riktig kvinnofälla. En fälla som innebär utanförskap från arbetsmarknaden, försämrad sjukersättning, minskad pension och mindre frihet i nuet. En fälla som skulle slå ihop hårt vid en ny regering den 19e september.

Igår morse startade NATO en ny offensiv i de södra delarna av landet där en ny taktik skall förverkligas. Det räcker inte längre att slå ut talibanfästen och sen dra sig tillbaka utan det nyss vunna området skall snabbt få bistånd och återuppbyggnadshjälp. Låter som en mycket bättre taktik än att bara slå sönder och därefter lämna ett förstört och öde landskap till talibanernas återinträde. Jag undrar varför det inte gjorts tidigare?

I samband med denna offensiv höll höga generaler flera presskonferenser där det berättades om alla framgångar och även den nya taktiken. En britt i den högsta militärledningen gjorde det på ett mycket kraftfullt sätt när han sa:

”Where we go, we will stay; where we stay, we will build”

Ord som inte bara är slagkraftiga retoriska utan kan bli historiskt ihågkomna för att ha satt tonen i den nya strategin. Givetvis tror ledningen att detta är den vinnande vägen ut ur de allt mer kaotiska Afghanistan men ingen vet säkert. För många av världens ledare är det en nödvändighet att kriget vinns snart eller åtminstone börjar gå åt rätt håll för att den inhemska opinionen inte skall vara allt för tuff att bära. Jag önskar att jag kunde ställa mig till optimisterna för denna militära insats men krig är inte vägen till demokrati. Demokrati måste komma underifrån och det är därför nödvändigt med mer och bättre bistånd tillsammans med ökat Afghanistanskt inflytande. Den Afghanska regeringen har inget inhemskt mandat och är ytterst svag utanför Kabuls statsgränser. Det krävs att väst tänker om helt, något den nya taktiken ser ut att göra och jag önskar all lycka.

Vid den här tidpunkten var Thatcher premiärminister i Storbritannien och uttalade i samband med segern order ”nu kan vi äntligen sätta ‘Great’ framför ‘Britain’ igen”. En rolig episod som ger något så allvarsamt som krig en ironisk inramning. Nyligare i tiden ligger Putins citat i samband med kriget i Georgien sommaren 2008 då han förklarade att (ursäkta stavning) Saakasvilji (Georgiens president) borde ”hängas i ballarna”. Även det ger krig och den normalt så stela diplomatiska konversationen en ny vinkling.

Någon annan som gått på pumpen i veckan är statsminister Fredrik Reinfeldt som under förra veckans partiledardebatt hävdade att 100 000 fler var sysselsatta nu jämfört med september 2006. Det tog inte lång tid innan oppositionen motsatte sig siffrorna och mindre än ett dygn senare var samtliga stora nyhetsredaktioner införstådda med statsministerns felaktigheter. Rubrikerna var svarta och felaktigheten skylldes på underlaget från finansdepartementet. Det får mig att minnas när Carl XVI Gustav var i Brunei och hyllade landets öppenhet, ett misstag som skylldes på underlag från utrikesdepartementet. Felaktigheter är inte bra och något som sänker förtroendet. Fallet med Fredrik Reinfeldts siffror diskuteras ingående i ”medierna” som sändes i SR P1 igår (6/2). En medarbetare till Reinfeldt förklarar i programmet att det är ”omöjligt” för statsministern att själv faktagranska alla uppgifter utan han måste kunna lite på de muntliga och skriftliga genomgångar han får.

Oavsett anledning eller vem som ska ansvara för kritiken innebär felaktigheten en felaktig verklighetsbeskrivning. Detta får förödande konsekvenser för den utstakade politiken då det är omöjligt att bedriva en korrekt politik utan att veta samhällets nuvarande kännetecken. Politik handlar om hur samhället är och hur det bör vara och vägen mellan dessa två blir politiken. Saknas information om någon av situationerna säger det sig själv att den andra delen blir lidande. Valet kommer till stor del handla om vem som kan beskriva verkligheten på ett sätt som överrensstämmer med den ”vanliga svenskens” och ett misstag av denna kaliber kan stå en dyrt – mycket dyrt.

Idag fick en proffessor på Karlstad Universitet sparken för att hans forskning inte klarar den mest självklara av alla akademiska principer. Det visade sig att han plagierat eller kopierat texter från andra. En metod som jag trodde fanns på högstadiet när mvgplus.com (finns den kvar?) var huvudkällan till arbeten, inte bland en av de högst uppsatta inom universitetsvärlden. Tilltron till experter får sig en törn.

Dagens GP innehåller även en artikel kring Härrydda kommun och den kritiserade organisation som kommunen organiserat sig kring. Kommunen har i stort sett bara en nämnd – kommunstyrelsen (ks) – där alla frågor bereds. Utöver det finns ett forum där medlemmarna ur ks möter tjänstemän innan beslut tas. Alla beslut går genom samma personer för beredning och kritikerna menar att beslut även tas i forumet, något som strider mot kommunallagen. Oavsett vilket belyser detta den okritiska tilltron till experter som finns även på kommunal nivå. Experterna eller tjänstemännen måste tillfrågas innan beslut tas.

Problemet med experter är att de inte har något demokratiskt mandat och varken tillsätts eller avsätts genom röstsedeln. Ansvariga för beslut men icke ansvariga inför folket! Det ska minnas att många av dagens ”sanningar” en gång i tiden var befäst med dödsstraff. Att ifrågasätta Guds existens var förenat med utfrysning, att jorden kretsade kring solen och inte tvärtom var otänkbart och detsamma gällde att människan skulle vara en produkt av det naturliga urvalet. Det går inte med säkerhet att säga att dagens sanningar och kunskaper kommer stå oemotsagda i all framtid, något som är viktigt när experttilltron ska granskas.

Till sist är det upp till var och ens personliga ansvar att ställa sig frågan var som är sant. Experter kan vara till hjälp men i slutändan är det jag och bara jag som kan vara ansvariga för mina åsikter. För eventuella felaktigheter är även jag ansvarig och detsamma gäller våra politiker. Att skylla ifrån sig på utredningssvar eller tilltron till experter är inget som kännetecknar en demokrati.

På sin blogg gör Carl Bildt ett ärligt och bra försök att skriva om aktuella händelser på ett sätt som ibland är långt ifrån det diplomatspråk han oftast tvingas använda i mer traditionellt offentliga arenor. Insikten kring livet som minister är många och den enorma arbetsbörda som ligger på deras axlar. Oavsett årstid, tid på dygnet eller veckodag är det ständigt jobb, jobb och mera jobb. Ingen dag är helt ledig och flygresorna mellan världens alla hörn är frekventa. Det är fascinerande att Carl bjuder in oss läsare i denna så främmande värld.

Carl Bildt är ”bra för Sverige” och våra relationer till världen och som ett extra plus låter han sina läsare följa med på resan.

Än mer alarmerande är de budgetunderskott som ökar i takt med stimulanspaketen i världen. Allvarligast är det för Grekland med en statsskuld på 113 % av BNP och en konkurs av landet är inte långt ifrån. USA har en statsskuld på hela 1 600 000 000 dollar och den ökar. Situationen är i det långa loppet ohållbar och den som har makten just nu är Kina. Genom sitt handelsöverskott mot USA (som bygger på en undervärderad valuta) har landet byggt en dollarreserv som de nu lånar ut till USA. Pengarna skall någon gång i framtiden betalas tillbaka och då med ränta. Scenariot när Kina avstår fortsatt utlåning är otänkbart men likväl kommer den oansvariga ekonomiska politiken någon gång slå tillbaka mot USA och dess folk. I Davos kom världens ledare fram till att det värsta som kan inträffa är att världens regeringar drar tillbaka stimulanspaketen för tidigt och att tillväxten blir för låg för att betala tillbaka de nu tagna lånen. Situationen verkar allt med ohållbar där privatpersoner uppmanas tänka flera extra gånger innan man tar lån och bankers benägenhet att låna ut minskar samtidigt som varje stat lånar allt större summor för att få det ekonomiska hjulet att rulla vidare.

*                                    *                                         *                                         *                                          *

Vad jag egentligen vill ha sagt med ovanstående text vet jag faktiskt inte men det jag däremot vill förmedla är att jag idag publicerade mitt första debattinlägg på Newsmill där jag utvecklar mitt resonemang kring Agendas felaktiga bemötande av Sverigedemokraterna i söndagens partiledardebatt.

Det andra jag vill ta upp är disskussionen kring SD trots att de inte var inbjudna. Det är självklart att SVT bara ska bjuda in riksdagspartierna. Något annat hade varit ohållbart för framtiden och ställt frågan vart gränsen skall gå. Skall f! deltaga? Eller nationaldemokraterna? Alla tre partier ställer upp i riksdagsvalet 2010. Problemet uppsåtr när SVT väljer att ta upp SD och deras politik till debatt. Att allmänt prata om integrationsfrågan är nödvändigt men att göra det med SDs partisymbol på bakgrundsskärmarna är osmakligt. Jimmie Åkesson och Björn Söder (partiledare och partisekreterare i SD) har redan uppmärksammat bilden i gillande ordalag och all publicitet är bra publicitet så i sak har de rätt. Varje gång SD nämns och debatten utgår från något partiet tycker gynnar onekligen dem. Att de sen inte behöver försvara politiken spär ytterligare på det folkliga stödet. Med den medierapportering och bevakning SD har just nu är inte riksdagsmandat långt borta. Min gissning är att flera stora nyhetsredaktioner gräver djupt i kandidaternas förflutna och även försöker hitta andra svagheter inom partiet för stora avslöjanden innan valet. Mest problematiskt är dock att så många svenskar inte inser det ohållbara i dess politik men det är en helt annan disskussion.

Största missen med dagens debatt var den att Sverigedemokraterna fick sådant stort utrymme trots att de inte var inbjudna. Att de inte var välkomna var ett bra beslut av SVT och ett avsteg hade varit ohållbart för framtiden. När den stora videoskärmen bakom alliansen pryds av SDs partisymbol följer inte grafiken innehållet och Jimmie Åkesson har redan, via twitter, länkat till bilden som en ”mycket fin bild”.

Bäst var att alternativen blev tydligare och att oenigheten i oppositionen kom upp till ytan. Det är inte fel att vara oeniga såhär långt innan valet men det är viktigt för svenska folket att förstå att ett färdigt och hållbart alternativ inte finns i dagsläget.

I bästa insats håller jag med de flesta och säger att Lars Ohly gav en utstrålning långt över det vanliga och var retoriskt annorlunda tidigare insatser. Jag tycker även Fredrik Reinfeldt var tillbaka i gammal form med lågmält pedagogiskt förklarande. Något jag saknade när han var i Agenda precis innan jul.

Sämst insats gjorde Peter Eriksson som i ”första halvlek” hade skjortans översta knapp knäppt och lät irriterad och upprörd kring allt och alla. Saknade all sans i debatten och röstläget blev alldeles för gapigt. Skönt att politiken engagerar men det kom till ett felaktigt uttryck.

Mest irriterande var att Mats Knutsson, Rapport och SVTs inrikespolitiska kommentator, som skulle live-kommentera debatten på twitter vägrade använda hashtags. Det hela blev inte bättre av att inläggen var refererande och inte kommenterande.

Jag funderar på om alliansen kommit överrens om att Fredrik Reinfeldt skulle vara mer passiv än vad som är brukligt och låta de mindre partierna komma till tals för att inte riskera att stödpartierna kommer närmare procentspärren. Oavsett vilket tog han sällan självmant ordet utan pratade när han blev tilldelad.